Cornelisdagen 2017 – musikfest i nytt format!

Scenen blev klar liksom ljudet. Nu började nyheterna komma på plats.
Ordförande Martin Tode och styrelsen hade ju funnit på en massa fräscha idéer som skulle komma att göra Cornelisdagen till någonting alldeles nytt.
Även tidigare år har det funnits försäljningsbord där delar av medlemskadern bjudit ut cd-skivor, affischer och böcker, men nu strömmade även andra personer till.
Tält restes och tavlor plockades fram ur parkerade bilar.
Gräsmattorna runt torget fylldes med konstnärer som visade sina målningar, många med Cornelis som delar av motiven, och den fantastiska Edit Piaf-tolkaren Camilla Ringquist, som även framträdde på sångscenen, visade och sålde sina romantiska smycken.
Ett par konstnärer utförde även, som ordförande Martin uttryckte det, livemålning på plats, i det att de kunde betraktas under framställning av målningar inspirerade av stunden.

Artistparad i topp

Publik började ta plats på gratisbänkarna och kontroll av mikrofoner och högtalare, ”soundcheck” på artistsvenska, skulle göra att det blev en njutbar upplevelse.
Samma sak utfördes samtidigt uppe på Mosebacke-terrassen och vi oroades av tanken på att deras konsert skulle störa vår, men deras konsert skulle inte börja förrän kl 17 så det gick vägen, de slutade i tid. 

Sedan fick vi uppleva en så fantastiskt trevlig eftermiddag att styrelsen måste få mitt fulla godkännande. Hur Martin och hans gäng hittat dessa artister vet jag inte. Ett par av dem – Jenny Almsenius och Anders Lago – var bekanta från tidigare evenemang, men många var åtminstone för mig nyheter.
Cosmetic Heesvijk från Göteborg med nytolkningar av kända Cornelisvisor men även egna tonsättningar av tidigare osjungna Vreeswijkdikter. Camilla Ringquist och hennes fenomenala tolkningar av Edit Piafs chanssons. Lisa och Herr C får vi förhoppningsvis också höra mer av, ett samspelt och finstämt vispar. Och så gruppen Torbjörn Solstad! Vilket röj, som en i publiken uttryckte saken.
Frontmannen lät oss tidvis höra en röst som, i de för övrigt spännande tolkningarna av Cees visor, ordentligt påminde om Cornelis egen.
Att lyssna till den ljuva Jenny Almsenius är alltid en upplevelse, och att Anders Lago är ”en jävel på gitarr” visste vi förut. Men det är varje gång en överraskning att han får fingrarna på rätt ställe på greppbrädan när han river av Blues till Fatumeh.

Säker Jack, virtuos Love och rivig samba

En lika fantastisk gitarrdomptör fick vi uppleva efter förflyttningen till salongen på Hotel Rival vid Mariatorget.
Ja, det var ännu en nyhet i genomförandet av Cornelisdagen. Vi hade ju inte behövt oroa oss för regn, men eftersom årets Cornelisdag inträffade drygt en månad senare än annars kändes det alldeles riktigt att få krypa inomhus för andra delen av 30-årsfirandet.
Och där fick vi alltså träffa Love Tholin som kompade en Jack Vreeswijk i högform.
Jack förvaltar arvet efter pappa Cornelis väl. Han har mognat i rösten och han berättar delvis om sin barndoms upplevelser av en del visor med en distans som känns alldeles äkta.
Han behöver inte alls presenteras som Cornelis son, Jack är en självständig och säker artist som det är härligt att få ta del av.
Innan Jack intog scenen fick vi ett litet smakprov på dansikalen ”Dansa Samba med mig” byggd på Cornelissånger. Tobias Karlsson med flera gav oss både ett och flera exempel på vad hans dansföreställning kommer att innehålla.
Vi blev faktiskt de första som fick se dansikalen från publikplats, premiären är inte förrän senare i höst!

Barfotaartist som lyfter publiken

Och sedan kom Thorsten!!!
2016 års Cornelisstipendiat Thorsten Flinck är svår att beskriva. Att han är en begåvad skådespelare vet vi. Vi vet också att han är en sångare och tolkare av visor och dikter.
Men sedan då?
Han kommer in på scenen barfota och till synes omedveten om vad som pågår. Hälsar lite förstrött på publiken som vore det några grannar i huset där han bor som han passerar på väg till sopnedkastet.
Och sedan brakar det loss.
Han lyfter från scengolvet och han låter oss i publiken följa med. Han tar oss med på en resa som tar andan ur oss, han lever sig in i texterna och han bjuder på sig själv. Den förvirrade barfotapojken som kom in från början är som bortblåst.
Thorsten Flinck är i varje bokstav av det han framför fullt medveten om vad som pågår, och han vet exakt hur han skall ta var och i en publik för att få den att känna att det är just DIG jag gör det här för.

Silas om livet med Cornelis

Som kvällens conferencier kunde Kalle styra vad som skedde på scenen, vilket han också gjorde med den äran. Han är påläst och kunnig (”det är ju mitt jobb” som han sa) men också oerhört rolig – på ett underfundigt och finstämt sätt.
Nu bjöd Kalle även upp sällskapets tidigare ordförande, numera hedersdito, Silas Bäckström att ta plats i en av de röda fåtöljerna till höger på scenen. Silas var ju Cees sista producent, och när Kalle intervjuade honom fick vi höra en del berättelser om samarbetet med Cornelis, sanna historier ur levande livet.
Silas berättade också att det var Anders Pethrus som förvaltat pengarna i Stiftelsen Cornelis Vreeswijks Minne så till den milda grad att det numera finns ca 50 miljoner svenska kronor i potten.
I och med den berättelsen fann man det lämpligt att dels bjuda upp Anders (medförande en enorm blomkvast som undertecknad letat reda på i gömmorna bakom kulisserna) på scenen samtidigt som man presenterade årets stipendiat.

Kulturdusch från folkkäre Svante

Några hade säkert smygläst på nätet eller i någon kvällstidning vem det gällde, men om stämningen var hög innan så visste den inga gränser nu när Åsa Linderborg från Aftonbladet förkunnade att 2017 års Cornelis Vreeswijk-stipendiat är SVANTE THURESSON!
Taket på lokalen hos Rival vid Mariatorget är säkerligen fast förankrat, men det kändes som att det skulle lyfta när jublet välkomnade stipendiaten ut på scenen.
Där fick han den stora blombuketten och Jeanette Roséns fina byst av Cornelis med inskriptionen om årets vinnare av Cornelisstipendiet, som i år uppgår till hela 750 000 svenska kronor, ”skattade och klara rätt ner i fickan”, som Silas brukar uttrycka saken.
Sedan fick vi, också detta enligt traditionen, höra pristagarens tacktal som i detta fall bestod i några tolkningar av ett par visor med bl a Cornelis och Beppe Wolgers som upphovsmän.
En text av Hasse & Tage till en jazztonsättning visade Svantes breda känsla för olika musikstilar.
Tonsäkert och mjukt, med en publikkontakt som visar på professionalism och yrkeskunnande, stod han där och öste sin kärlek över oss.
Sedan blev det paus – och det var nog en välplacerad sådan.
Det tar en stund att smälta en sådan där kulturdusch som Svante Thuresson gav oss.

Folkton, evergreens och hopp om ny tradition

Innan hela konserten avslutades med traditionsenlig allsång i I natt jag drömde, ledd av ordförande Martin, fick publiken avnjuta två andra stora artister – Sofia Karlsson med alltid lika säker och mjuk viskonst i folkton och Bo Sundström som med musiker bjöd på ett jazzknippe amerikanska evergreens i nya svenska tolkningar.
I pausen pratade jag med ett par i publiken som menade att: Tänk om det här kunde bli den nya traditionen. Först utomhus i solen, och sedan när det börjar kvällas och bli lite svalare, kunna gå in på den här mysiga teatern för kvällspasset. Idealiskt!
Vi får väl se hur det går, årets Cornelisdag får i alla fall ses som en succé och den nya styrelsen har all heder av det lyckade arrangemanget.

Text och foto: Lasse Jansson